sedan jag började på midgård känner jag förresten evig ilska varje gång jag på något sätt kommer i kontakt med begreppet lärarkandidat. orkar inte ens motivera!! vet ju att alla, även blivande lärare måste lära sig men jag är så less på följande följande fenomen: när lärarkandidaten hoppar in mitt uppe i någonting och sedan drar igång ett eget slags "moment" som känns helt orelaterat medans man själv sitter där och ba jaha.
hoppas på att alla lärarkandidater jag haft genom åren fick ut en fantastisk erfarenhet av att få praktisera hos vår klass och blir/blivit hysteriskt bra lärare för annars!! eller alltså ja. det här händer ju annars: ingenting. hahaha åh eviga bortkastelse = nödvändigt för utfyllnad och som kontrast för utveckling av en god förmåga av att uppskatta sitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
hej allihopa