inläggets rubrik

eksemen på ögonlocken bryter ut. fredag. jag såg en fotbollsmatch i barmiljö. men sverige förlorade ju.

man får lära sig leva med förluster elin

på lördagen klev jag upp 6 på morgonen för  att åka tåg i 3 timmar och 40 minuter till lugano. det ligger i södraste delen av schweiz, på gränsen till italien i italiensktalande kanton tessin. ana ska studera där i höst så hon behövde titta på framtida ställen att bo på. jag ville bara titta på lugano, jag har hört att det ska vara så fint där. och jag gillar ana så väldigt mycket så jag tänkte att det var en bra kombination av två saker att följa med henne.
stina och linda och sabina skulle också göra en trip till lugano, för kul. här är på en buss. på grund av ett stenras vid st. gotthard rakt på tågspåret så det var en hel del SJÅ med förbindelserna. vi fick byta tåg två gånger, sen busstransfer en sträcka, sedan tåg igen.

äntligen FRAMME

man är i samma land men plötsligt är allt på ett annat språk. det är knäppt. plus en bild på universitetet, ett ombyggt sjukhus är det. det såg väldigt fint ut. det ska vara ett väldigt fint universitet som jag förstått. 
ana skulle gå och kolla på rum i fyra olika kollektiv. men lugano är rätt litet så det var inte överdrivet svårt.


svårast att hitta var ställe nr 2. det låg upp på en kulle på någon knäpp gata och när vi väl hittat själva hyreshuset så stod inte rätt namn på någon av dörrarna. lite förvirrande och vad-göra-nu. men till slut lyckades ana få hjälp av nån som kom i dörren och bodde där och kunde visa oss vilken lägenhet det var. det var en jättestor lägenhet där det bodde en spansk kille och en från irak som inte var hemma. det lediga rummet var stort med balkong och en OK hyra. det är billigare att bo i lugano än att bo i zurich till exempel, men fortfarande dyrt att bo i schweiz överhuvudtaget. att hyra ett rum i kollektiv brukar landa från 500 frank och uppåt.

vi var runt lite i lugano också. här är från sjösidan.

och här är jag i en klänning på H&M som jag provat 2 ggr nu för sedan jag köpte min digitalkamera är alla kräknyanser av limegrön är min nya favoritfärg
döbilder från hemresan. det tar nästan 4 timmar så ana åkte hem tidigare men jag sparar ju 30 frank med gleis 7 genom att åka efter kl 7. det är rätt tråkigt att åka tåg, men bussresan mitt i var faktiskt rätt skön. bekvämare säten och finare utsikt.
 
efter bussresan var det plötsligt en halvtimmes väntetid i ingenstans men kl 9 på kvällen var mot all förmodan en liten kiosk öppen. dom sålde den här bananglassen. jag blev så jävla glad när jag såg den, jag föreställde mig den ultimata glassen MEN huvudpoängen med denna glass var inte, som jag hoppats, nån form av bra banansmak. som ni ser på bilden skalar apan bananglassen. detta gula lager av "skal" var inte isglass utan nån form av fattig banansmaksatt gelatin som lätt gled av glassens typ 5cl kärna av >>VANILJglass<<. poängen med bananglassen var att man kunde skala den. sånt kan man vilja gråta åt. jag vill nog egentligen alltid gråta åt allt som inte är som jag förväntat mig. fast det hände inte, tåget kom lite tidigare så jag satte mig och var sur en stund över att jag lagt pengar åt nestlés konstgjorda trams sen gick det över och tåget for.