måndag 19 september 2011

många mornar när jag vaknar så är jag ganska pigg men när jag sätter mig upp är det som nån klubbar mig rakt i ansiktet. som mitt eget morgonhumör. och jag har en massa tid för mig själv innan jag börjar "jobba", men det känns ändå inte kul. inget känns kul. och jag tänker att jag bara vill lägga mig igen men sen har jag inte ens lust med det för jag är inte trött. tidigare i det här livet åkte jag till skolan och sen kändes allting bättre när jag fick träffa alla mina vänner men nu är jag helt själv. och ibland känns det bättre efter ett tag, men idag var det fortfarande dåligt när jag promenerade till lågstadieskolan för att hämta hem två barn till lunch. det halvregnade och var kallt ute. dessutom var jag tidig. men sen exakt klockan tolv spelar dom en liten melodi som "ringer ut". några melodiska toner. när jag gick i skolan så var det bara ett ilsket ring som tjöt i tjugo sekunder när man skulle in eller ut från rast. och efter en stund så kommer en liten sexåring ned för trappan och när jag ler mot henne gör hon en så rolig min tillbaka. som att hon ska le sitt största leende men det ser helt tillgjort ut. det är så charmigt. och hon säger inte hej, hon säger så här: weiss du was. när hon berättar så gestikulerar hon och tittar allvarligt och när hon säger mitt namn drar hon alltid ut på i:et. då ler jag och skrattar. inte bara för vad hon sagt men för att hon är så speciell utan att hon ens förstår det själv.

och egentligen vänder inte allting då. inte för längre än kanske en minut. när vi går hem är jag fortfarande slö i huvudet och kan inte prata ordentligt och barnen är helt energiska när jag önskar dom kunde vara lugna istället. först efter lunch känns det bättre och då kan vi gå tillbaka till skolan och hålla varandra i handen och skratta åt saker och jag orkar göra stora ögon till allt som förväntas vara förvånande. men det är skönt att veta att man kan få bli påmind iallafall i en minut mitt i en sur dag om vad man tycker om och om vad som är roligt. då är jag glad att jag får vara med barn halva dagarna

2 kommentarer:

  1. Gumsilumsi, vill inte att du ska känna dig ensam!

    SvaraRadera
  2. hallå men jag vet! hoppas dagarna är snälla i fortsättningen.

    SvaraRadera

hej allihopa