krigaren

igår tappade jag min röda digitalkamera rakt ner i marken fyra gånger. den tredje gången blev objektivet snett och när man startade kameran tuggade den bara och bad en starta om för den kunde inte få ut objektivet ordentligt. men jag lyckades fixa det med våld. sen tappade jag den en fjärde gång och då började saker ramla sönder.

åå imorse mådde jag så dåligt över detta. den förtjänade inte att bli behandlad så. det är inte värdigt. stackars min kamera. jag har försökt lura mig själv att det var bra att den gick sönder så jag har en anledning att köpa en ny och bättre men det är en lögn. mitt hjärta brister. när den blev trasig förstod jag att jag inte ville ha någon annan

så jag har försökt fixa den och pussla ihop alla delar. och den tuggar fortfarande lite men om man hjälper till och vrider objektivet rätt när den ska starta så går det.

det går. den kan ta bilder. den tog den här bilden. den mörka fläcken går inte bort men det gör ingenting. det var ju mitt fel ändå. nu måste jag bygga ett skydd till den. och alltid förvara den längst ner i väskan så den inte trillar ut igen