lång text om skolarbete

jag igår, jag idag

jag har varit så himla bra idag. jag hade en uppgift i religion att skriva och jag har planerat hela veckan att skriva den idag men det brukar egentligen aldrig bli så i praktiken när jag ska planera. jag tar för lång tid på mig att komma igång när jag måste göra saker jag tycker är tråkigt, också kommer jag aldrig igång överhuvudtaget. och det här tänket att jag gör det här tråkiga först och så får jag göra det där roliga sen fungerar inte för om det finns något roligt att göra så gör jag ju antagligen hellre det. jag går inte ihop med såna belöningssystem om jag måste styra upp det själv.

men idag så satte jag mig ner och började skriva och så skrev jag typ 1 mening sen jag ba gud vad tråkigt så gick jag iväg och gjorde något annat sen ba vad gör jag? jag ska ju skriva min uppgift. ja men det blir ju så och vanligtvis tänker man det och sen struntar man ändå i det. men då så tänkte jag med jätteauktoritär röst i huvet jag ba vill jag göra det här imorgon eller. vill jag att det ska ligga som ett illamående över hela helgen och flera dagar framåt och så jag ba nej. det vill jag inte. jag har ju tid nu. alltså det blev värsta insikten så jag gick och satte mig igen och skrev. ja och varje gång jag tyckte det blev tråkigt och började gå iväg (hände cirka 6 ggr) så konfronterade jag mig själv med detta och ba jag måste göra det nu för min egen skull så jag kan dricka öl med gott samvete i helgen och så gick jag tillbaka och nu har jag fan skrivit klart hela jävla uppsatsjäveln. är i chocktillstånd av lättnad. förstår inte att detta kunde hända.

tror ev. att jag håller på att bli mogen. så himla roligt om det är sant!!!